Favorit i repris
När vi kom hem från sjön så hade Svarta Maja nedkommit med den andra ankkullen för i år. Denna gång en väldigt liten skara, endast två småttingar, dock klarade den ena sig inte. Men en lite tuss har vi kvar som vi nu vaktar som hökar både Calle och jag. Den får endast vara ute när vi kan vakta den. Den här ska inte kråkorna få ta i allafall. Den är nästintill helt vit, kanske får den lite svarta stjärnfjädrar. Och som alltid så är den ju bara så söt så att man dör. Här är den cirka en vecka gammal.
Livet är grymt
Vi håller tummarna att det kommer några dunbollar om ca 1 månad.
Kaos i Ankeborg
Nästa hot har vi upptäckt är kråkorna. Vi fick fem söta små dunbollar även i år men ve och fasa så har vi bara en kvar - snyft. Dom andra har kråkorna tagit, två stycken mitt framför ögonen på Calle.
Så nu får den lilla var inne i ankhuset tills den vuxit till sig. Calle har gjort i ordning en fin liten pool som den simmar omkring i hela dagarna. Den är tyvärr väldigt skygg och liten, så förmodligen är det en hona. Arbetsnamnet hon har just nu är Svart fot.
En höstmorgon på Ankfarmen
Ööh ursäkta, men vi letar efter fågelfröna - har du sett dom?
Varför måste du stå i maten, jag gillar inte fotsvett faktiskt.....
Den gula lilla tussen blev en fin dam i vitskrud.
Nästan fyra månader Två dagar
Fem tonåringar
Mina små börjar bli miniankor
Ankungarna växer
Det här med att inte trampa i maten eller vattenskålen ... ja inte så viktigt
En skön dag
God frukost med ny bok, Marie Jungstedt, Den mörka ängeln. Som jag fick låna av Carina igår.
Jojo och jag fixade lite ärenden innan jag stack till stallet.
Jag red i ridhuset idag för första gången på 5 veckor. Casini känns "fit for fight" igen, travade lite. Han tyckte det var väldigt skönt att få göra nåt och frustade och snackade som han brukar. Ska longera honom i morgon och se om han är OK nu, då blir det igångsättning, jippi. Angelika kom ut till stallet och hade med sig muffins. Mona, Marianne, Kicki, Angelika och jag tog en fika och planerade lite för Ninnikursen innan hemfärd.
Medans jag var i stallet skulle Jojo städa undan alla gamla leksaker som han inte vill ha längre och Calle roade sig med lite damm- och parkprojekt på Ankeborg idag. Fredrik har också skapat sig en damm.
När grävskopan ändå var här passade vi på att hyra in den för att gräva ur våran
damm lite till då den blivit lite grund och vi har fått så mycket nya fiskar.
Lerigt värre blev det, men det lägger sig snart. Nu har fiskarna nånstans att ta vägen i vinter.
Kvällen bjöd på väldigt fint väder och vi avnjöt en god middag på altanen tillsammans med barnen, Ina och Jojo. Vi åt fläskfile med lime och coccossås, jättegott. Jojo hade fixat efterrätt, rabarberpaj med varm vaniljsås, inte illa.
När kvällen lägger sig över Ankeborg är det dags att samla ihop alla ankungar - så inte räven tar dom.
Det är inte alltid så lätt för dom hoppar ur korgen numera. Dom växer så det knakar.
Hajen kommer....
Ankorna bekantar sig med vår stora röda Koi fisk. Lite rädda blev dom.
Tre dagar gamla
inte ha dom ute på natten ifall räven kommer. Snart behöver vi inte mata dom
med "specialägg", dom äter foder och mat från dammen nu.
Ankungarnas första dopp
På väg hem igen
Två små tussar
Äntligen - ankbebisar på Ankeborg
Första promenaden, en dag gamla. fem stycken blev det.
I väntans tider.......
Men icke, ankdamerna behagar inte leverera ännu.
Dom är på sin vakt, ligger och trycker i boet men några minikvackisar blir det inte.
Vi får se om vi går på en nitlott denna gången också.
Dom har ruvat länge nu och börjar bli lite less på detta.
Ankorna på Ankeborg
Ankfamilj nummer 1 med hanen Fingal, en riktig snygging.
Vårt ankintresse startade för cirka ett år sedan då mannen och barnen kom hemsmygandes med fem fagra myskankor. Utan min vetskap installerades dessa i vår trädgård, det snickrades ett mycket trivsamt ankhus i trdägårdshörnan och dammen fylldes med rogivande plask.
Tyvärr föll det sig inte bättre än att vi blev berövade vår lilla familj när första snöstormen kom och vi fick besök av räven. Sorg och bedrövelse - alla fem borta!.
Anksaknaden blev för stor och min man inhandlade ännu en liten familj, dom kom hem i Mars-09. Återigen fem till antalet, tyvärr fanns en riktigt flygfrisk hona med i flocken och när vi släppte ut dem såg så vi bara stjärtfjädrarna på henne och sen var om bara fyra. Men dessa fyra har vi dock få ha kvar, även om Räven slår sina lovar runt tomten men jämna mellanrum.
Svarta Maja och hanen Frasse, delar av ankfamilj nummer 2
Svarta Maja har försökt dra sitt strå till stacken vad gäller tillökning. Hon ruvade tappert i cirka 2 månader men det bidde inget - tyvärr. Nu står hoppet till "Damerna" ( se nedan) dom har ruvat bra länge nu och vi väntar på att se våra första ankbebisar snart. Det verkar dock svårt, skalet är hårt. Men vi hoppas.
Dam nr 1
Dam nr 2
